Historia och kuriosa

Inledning

Sedan urminnes tider har man levt och fiskat runt Vallentunasjön. Viktiga händelser som är relaterade till sjön, bygden runt sjön och fisket har vi samlat här.

År 0 - 1100

Landhöjningen gjorde Vallentunasjön till en egen sjö några århundraden efter Kristi födelse. Vid Fällbro avsnördes då sjön slutligen från nedströms liggande sjöar. Dessa benämndes senare Froden, Hagby Lillsjö, Kvarnsjön, Norrviken och Edssjön. I norr hade sjön avsnörts något tidigare och hade ett utlopp via Sormen, Fysingen och Oxundasjön. Edssjön och Oxundasjön hade då ännu havsförbindelse via Runsa strömmar och Mälaren. Förloppet skildras väl av Wirstad 2002 VHF. En karta som visar den södra utloppssituationen vid vår tideräknings början och den äldre järnåldersbebyggelsen finns i Ref 1 fig 9.

Redan under järnåldern och vikingatiden fiskades det förstås i sjön. Dessutom var sjön del i ett omfattande system av vattenleder. Det vet vi eftersom det fanns gott om boplatser kring sjön, t.ex vid nuvarande Skålhamra, Hagby, Litsby, Såsta, Broby, Fittja, Bällsta, Kragsta och Uthamra. Tyvärr saknas dock ännu fynd av fiskeredskap och båtar från denna tid. Leif Grönwall THF.

Under vikingatiden (800 – 1100) hade sjön redan en längre tid varit centrum i en trakt som var förhållandevis tättbefolkad och även utgjorde en viktig kommunikationsled i nord-sydlig riktning. Det vittnar de många gravrösen, runstenar och runhällar om som finns runt sjön. I området finns
24 st. runstenar och 4 st. hällristningar, rester av förtöjningsplatser, brobyggen, tingsplatser, diverse husgrunder och fyndplatser för bl.a. mynt. I själva verket handlar det om världens mest runstenstäta område! Läs mer om detta i Ref 1, 2 och 5. Kända personer från denna period; Jarlabanke, Estrid, Östen och Arkil, se Kända personer.

År 1100 - 1800

Successivt under medeltiden uppstod det byar och gårdar runt sjön. De flesta finns kvar än i dag. Skålhamra (nämnt redan på runsten), Torslunda, Fällbro, Hagby, Litsby, Såsta, Broby och Fittja i nuvarande Täby och Bällsta, Prästgården, Väsby, Kragsta, Uthamra och Säby i nuvarande Vallentuna. Gränsen mellan Täby och Vallentuna som idag delar sjön i två lika stora delar finns belagd på äldre kartor i form av gränsen mellan Täby och Vallentuna socknar. Det finns gott om äldre kartor som beskriver området, en bra introduktion ges av Helmfrid 2002 VHF för Vallentuna.

På www.lantmateriet.se/sv/Kartor-och-geografisk-information/Historiska-kartor/ kan man lätt studera olika historiska kartor genom att zooma in område runt sjön av intresse. Kartorna ger en mycket god bild av bebyggelse- och infrastrukturutveckling runt sjön från 1630-talet fram till våra dagar. Kartorna är ofta mycket vackra. En mycket tidig kartskiss från 1560 Helmfrid 2006 VHF illustrerar Vallentunasjöns del i ett system av vattenleder som leder till Mälaren. Vid denna tid har alltså sjön fortfarande två utlopp, se avsnittet om landhöjningen ovan och sjösänkningen 1889 nedan.

Notdragning på sjöisen förekom vintertid. Det framgår av en intressant berättelse om ett rejält fiskebråk på isen ca 1580. Bråket resulterade i en död och två sedermera avrättade personer. Detta är sannolikt den tidigaste dokumentationen i samband med fiske på Vallentunasjön. Fiskebråk 1580 VHF.

Gårdarna runt sjön har alla en intressant historia, i vissa fall mycket väl dokumenterad. Se till exempel Uthamra gårds historia Kristiansson del 1 VHF. I de geometriska jordeböckerna från 1630-talet framgår att flera gårdar runt sjön hade ”gott fiske”. Vintertid var sjön ända fram till 1860-talet en viktig transportled för hästdragna slädar mellan Stockholm och Uppsala. Ref 2. Kända personer från denna tidsperiod; Anckarström Kända personer.

År 1800 - 1900

Fisket var en viktig del i byarnas försörjning. Det uppstod gränser för gårdarnas fiske på sjön. Sjön indelades i särskilda skifteslag. Fiskena kunde vara enskilda för viss gård eller vara samfällda med andra gårdar. Allt var noga reglerat. Den indelning av sjön i skifteslag som gäller ännu idag tillkom i samband med de s.k. Laga skiften som genomfördes vid mitten av 1800-talet.Generalstabskarta 1854.

Under 1800-talet ökade befolkningen runt sjön. Det tillkom nya gårdar t.ex. Nygård och Ängby i Täby samt Björkby och Lindönäs i Vallentuna. Det uppstod också nya torpställen här och var utöver de dragon- och båtsmanstorp som hade börjat dyka upp redan på 1700-talet. Exempel på en gårds historia från denna tid är Kristiansson del 2 VHF.

Vid vissa torp var fisket viktig näring ända in på 1900-talet, t. ex Ön, Knallborg och Sjöberg. 1889 genomfördes en sjösänkning på ca 1,0 m (medelvattenstånd) – 1,4 m (högvattenstånd) på initiativ av ägaren till Hagby gård. Syftet var att utvinna ny åker- och betesmark. Att sjön därmed förlorade en fjärdedel av sin vattenvolym bekymrade inte på denna tid. Många våtmarker runt sjön minskade i omfattning eller försvann helt. Fram till sjösänkningen hade sjön haft två utlopp, ett via Hagbyån till Norrviken, Edssjön, Oxundasjön till utloppet i Mälaren vid Runsa ström. Det andra var från Kyrkvikens nordvästra del via Gullbron, Sormen, Fysingen, Oxundasjön till samma utlopp i Mälaren vid Runsa ström. Detta hydrografiska förhållande är ganska ovanligt för Sveriges sjöar. Vid sjösänkningen avsnördes den senare vattenleden några hundra meter från Kyrkviken och Vallentunasjön fick därefter nöja sig med endast ett utlopp. Helmfrid 2006 VHF. Fisket nämns överhuvudtaget ej i domstolshandlingarna. Berg Sjöreglering 1889 VHF. Kända personer från denna tid; J O Wallin, C J L Almqvist, Kända personer.

År 1900 - 1970

Under tidigt 1900-tal fiskades mycket ål på Uthamra gård. Pigorna uppges ha klagat på att behöva bära alltför tunga tinor med levande ål från sjön. Eva Kristiansson

På t.ex. Såsta, Skålhamra och Vallentuna Prästgård var gäddfisket viktigt. Under lektiden fiskades mycket gädda med hjälp av ryssjor i strandkanten. På Uthamra kunde mycket gädda klubbas direkt på de av vårfloden översvämmade strandängarna. Fisken såldes lokalt med god förtjänst. Tradition i Vallentuna var att årets första gädda överlämnades till kyrkoherden.Bengt Eriksson, Peter Kristiansson, Hahn 30 - 40 tal VHF

Efter Roslagsbanans tillkomst 1885 ökade tätortsbebyggelsen I Täby (nuvarande Täby Kyrkby) och Vallentuna. Gårdarna började stycka av tomter till sommarstugor, speciellt Bällsta och Uthamra gårdar. Fritidsfisket i sjön började nu så småningom bli viktigare än nyttofisket. Häradskarta 1902.

Vid sekelskiftet började idrotts- och olika frisksportaraktiviteter bli populära. Stockholms Skridskoseglarklubb började ordna turer med ledare på isarna runt Stockholm. Vallentunasjön var populär eftersom den frös tidigt och den blev ofta startpunkten. Man reste med extratåg från Östra Station till Vallentuna med särskild rabatterad skridskobiljett, skrinnade på Vallentunasjön och fortsatte sedan till fots till Norrviken där man fortsatte mot andra sjöar. SvD arkiv 1903-12-14/8.

Sommaren 1913 iakttog en fru Hilda Thor en sjöorm i sjön när hon var ute och metade. Ormen skulle vara cirka två meter lång, svart och tjock som en kraftig arm. En man på cirka 6 cm täckte ryggen. Huvudet var lyft en halv meter över vattenytan och odjuret fräste och spottade. Ormen följde efter henne mot land och uppträdde mycket hotande. SvD arkiv 1960-08-19/10.

Under seklets första år skulle Stockholms försvar på landsidan förstärkas, man var rädd för överraskande angrepp från Ryssland som ju behärskade Finland och även Åland vid denna tid. En befästningslinje ”Norra Linjen” norr om Stockholm rekognoscerades taktiskt 1902 i samband med en stor militärmanöver i området. SvD arkiv 1902-11-01/2. Man ville utnyttja sjöarna för att förkorta linjen. Därför blev södra Vallentunasjön del i en 25 km lång befästningslinje som gick från Stora Värtan vid Arninge via Rönningesjön, Vallentunasjön, Norrviken och Edssjön ut mot Mälaren. Linjen bestod av fort (täckta värn), öppna ståvärn, kulsprutevärn, batteriplatser, nya vägar mm.

Rester av värn och minnestavlor kan fortfarande ses i terrängen. Täby hembygdsförenings befästningsgrupp har dokumenterat linjen och utför även viss tillsyn och underhåll, se www.bevarat.se Vid Vallentunasjön finns ännu att beskåda värn vid Karby, Såstaholm och Fällbro där också resterna av en vägspärr kan ses. Vid första världskrigets utbrott 1914 bemannades den då nästan färdigbyggda linjen vid mobiliseringen med tämligen oövade landstormstrupper. I folkmun fick linjen namnet ”Korvlinjen” efter utseendet på de täckta värnens betongkonstruktioner. Linjen hade mer begränsad betydelse under andra världskrigets beredskapstid men vissa kompletteringar i form av vägspärrar och ksp-värn utfördes då. Vägspärrar VK2 THF. Linjen ingick i krigsplaneringen ända till 1952.

1 december 1927 vid mörkrets inbrott iakttog två arbetare i Täby en meteor som kom susande över sjön från söder. Den var ca en meter lång och slocknade på ca 30 meters höjd (!). Kvaliteten på denna observation ifrågasattes dock kraftigt eftersom meteoren samtidigt hade observerats så långt bort som i Värmland.SvD arkiv 1927-12-08/11.

Gården Nygård inköptes av Spårvägsfacket i Stockholm 1923 och omvandlades därefter av ideella krafter till en stor semesterhemsanläggning. Båtuthyrning för fiske ingick då i faciliteterna. Gädda och abborre serverades på restaurangen i huvudbyggnaden. Ref 3.

Från denna tid hör också den gamla berättelsen (skrönan?) om den sjunkna spårvagnen. En gammal spårvagnskorg av trä hade använts som badhytt. När den till slut blev för skranglig drogs den ut på sjön vintertid för kvittblivning. När isen smälte sjönk spårvagnen ner på botten. Var detta skulle ha skett är dock oklart. Utanför Täbybadet, utanför Nygårdsviken och utanför Sjöberg är platser som alla finns i muntlig tradition.

I början av 1900-talet sågades varje vinter mycket is på sjön för transport till traktens många is-stackar och isskåp, föregångarna till de moderna kylskåpen.

Sjöisen användes också för motorsport. Rundbanor plogades upp på isen redan på 1920-talet. Bilar och motorcyklar tävlade i olika klasser med kraftigt dubbade däck och ofta under besvärliga väderförhållanden. Det första internationella ”Racerloppet på Vallentunasjön” hölls 1934 med deltagare från 5 länder och blev en stor publiksuccé med 35 000(!) åskådare. Racerloppet 1934.

Ett annat internationellt storlopp gick av stapeln 27 februari 1947 med besök av bl.a. motorprinsen prins Bertil. Racerloppet 1947.

Tävlingar hölls av och till ända fram till 1965, bl.a. Iscupen och SM på flygande kilometern. Även en del störande icke auktoriserad bilkörning förekom varför motortrafik på Vallentunadelen av sjön slutligen förbjöds 1978.

Vallentunasjöns första fiskeförening bildades 1936. Den reglerade fisket i sjön, bedrev tillsyn och gjorde gös- och kräftutsättningar. Föreningens medlemmar var gårdar och andra fastigheter med fiskevatten i sjön. Gösutsättningarna blev mycket framgångsrika, sjön utvecklades till en mycket attraktiv sjö för gösfiske. Bengt Eriksson.

Utsättningarna av flodkräfta var dock defensiv. Den hade ett uttalat syfte att i kombination med kräftfiskeförbud försöka motverka verkningarna av den kräftpest som först upptäcktes i sjön 1932. Restbestånd av flodkräfta fanns dock kvar en längre tid. Ännu på 60-talet kunde fångsterna vara acceptabla. SvD arkiv 41-07-08/9, 42-07-14/7

Den äldsta handling som finns bevarad från denna fiskeförening är ett brev från en löjtnant Lindé på Sjöberg som klagar på att ett båtburet ungdomsgäng gått iland och firat en enligt honom mycket stökig midsommar 1936 på hans gräsmatta. Han ber fiskeföreningen att ta itu med detta(!) VFOF arkiv

Tillgången på (flod)kräftor var alltså ännu ganska god vid denna tid. Gös och ål sattes ut. Sportfisket ökade. Spinnspön för sportfiske blev allemans egendom. Fiskeföreningens medlemmar lade också ut nät och fick då bra fångster.

Badvattenkvaliteten var fortfarande mycket god på 1920-talet. Ett strandbad, det s.k. Täbybadet, anlades vid Fittja gård. 1952 tillkom där både bryggor, omklädningsrum och hopptorn. Flera goda naturbadplatser fanns också, t.ex. vid Bällstaberget (Manhemsvägen), Korsberget (Prästgården V-tuna), Nygårdsviken (Nygård) och Ekudden (Uthamra gård).

Simskola i kommunal regi bedrevs både i Vallentuna och i Täby ända in på 70-talet. Samhälls- och badliv i Vallentuna tätort skildras utmärkt väl i Hahn 30 - 40 tal VHF.

Vallentunasjön fick 1967 bli skådeplatsen för vissa avgörande scener i den populära buskisfilmen ”Åsa-Nisse i agentform”. Sjön skulle föreställa sjön Ylen i Småland. Inspelningen skedde nedanför Fällbro gård, där också bryggor byggdes speciellt för filminspelningen. Ref 4.

Vattenkvaliteten försämrades dock successivt. Orenat avloppsvatten släpptes ut. Bland annat i Kyrkviken (som dessutom samtidigt under viss tid användes som dricksvattentäkt för Vallentuna tätort). Många enskilda avlopp saknade rening. Jordbruket använde konstgödsel i allt ökande omfattning. Sjön fick dåligt rykte p. g. a ymnig algblomning sommartid. Kända personer från denna period; J Fridegård, John Elfström Kända personer

År 1970 – 2020

Efter det att Vallentunas avloppssystem efter många om och men till slut anslutits till Käppalaverket 1970 förbättrades dock sjöns status sakta men säkert. Naturvattenrapport 2019.

Under hotet av att förlora kontrollen över fisket i sjön på grund av ny lagstiftning beslutade fiskevattenägarna i sjön i början av 1980-talet att bilda ett fiskevårdsområde (Vallentunasjöns FVO) och därmed en ny förening; Vallentunasjöns Fiskevårdsområdesförening (VFOF) som skulle ersätta den gamla fiskeföreningen som därmed upplöstes. Den nya föreningen fick från starten 1986 ca 180 medlemmar, samtliga ägare till fastighet med fiskerätt i sjön. Medlemskapet blev nu tvingande. Se Stadgar.

Till föreningens förste ordförande valdes lantbrukare Bengt Eriksson på Såsta. Han var medlem i styrelsen i 41 år, varav som ordförande i 33 år(!) fram till fiskestämman 2019.

Under Bengt Erikssons tid fortsatte fiskutsättningen med fortsatt inriktning på gös och ål. Föreningens administration och ekonomi förbättrades påtagligt. Inriktningen breddades till att omfatta bevakning och opinionsbildning i miljö-, vattenkvalitets- och störningsfrågor. Externa experter började inbjudas till de årliga fiskestämmorna. Föreningen blev allt oftare rådgivare till kommunerna i frågor som gällde sjön.

1986 gav vattendomstolen grönt ljus för att bygga en stor och tämligen unik sjövärmepumpanläggning i norra delen av sjön. Som värmemagasin utnyttjades Kyrkvikens lerbotten där 36 mil vattenledningsslang plöjdes ned. Systemet utformades som ett öppet system med ett ytvattenintag att användas sommartid vid Uthamravägens kurva där också en pumpstation anlades. Ett djupare liggande intag utanför Sjöberg skulle användas vintertid. Värmepumpen placerades invid Ormstaån i centrala Vallentuna där också utloppet placerades.

Anläggningens uppgift var fjärrvärmeproduktion för Vallentuna tätort men en viktig bieffekt blev det ökade flödet och den ökade syresättningen av Ormstaåns utflöde i sjön. Läs mer på Sjövärmepump 1986 VHF.

Under början på 90-talet fångades flera rekordstora gösar i Vallentunasjön. En vägde 9,2 kg och blev 1993 utsedd till det årets största gösfångst i landet av tidningen Napp och Nytt. Detta ledde till en rusning till sjön av intresserade sportfiskare. Fiskekortförsäljningen ökade visserligen men även tjuvfiske och allehanda andra störningar runt sjön. Som en följd av detta skärptes tillsynen. Båtar och motorer anskaffades och nya tillsynsmän utbildades och engagerades.

En av de mer hängivna tillsynsmännen skrev år 2000 ett mycket personligt faktakåseri om fisk och fiske i Vallentunasjön, se Junestrand 2000.

Under dessa år ökade också sportfisket i form av bottenmete av ål. Oftast nattetid. Detta måste dock upphöra 2007 då allt fiske på den utrotningshotade ålen reglerades av EU. www.havochvatten.se

2009 startade äntligen ett restaureringsprojekt för sjöns slutliga rening som fortfarande pågår. Med Täby och Vallentuna kommuner som uppdragsgivare, VFOF som avtalspart och Björn Tengelin som projektledare inleddes ett biomanipuleringsprojekt där vitfisk fiskades ut selektivt med hjälp av trålning och/eller bottengarn (ryssjor). Hittills har under 11 år ca 200 ton vitfisk fiskats ut och transporterats bort för biogastillverkning. Arbetet har ytterligare förbättrat sjöns status men arbetet måste fortsätta för att målkriterierna skall uppfyllas. Naturvattenrapport 2019.

Projektet inleddes med en detaljerad bottentopografimätning med hjälp av sidosonarskanning utfört av karteringsfirman Myrica. Sjöns mycket flacka bottnar föranledde mätningsingenjören att säga att det var den tråkigaste sjö han någonsin mätt upp! Ingen spårvagn kunde heller påträffas men däremot en del intressanta djuphålor och grund. Djupkarta 2009.

Trots farhågor inledningsvis av utfiskningsprojektet har det visat sig att tillgången på rovfisk inte försämrats. Tvärtom har tillgången på större abborre och även gädda ökat. Provfiskerapport 2019.

Fiskereglerna har förändrats flera gånger under senare år. En fredningsperiod 1/4 - 31/5 under lektiden infördes. Fiske intill 50 m från tomtmarksstrand förbjöds. Maskstorleken på nät ökades till stolpe 60. Trolling med elmotor tilläts. Se även Fiskeregler 2019.

2012 fångades asp för första gången i Vallentunasjön. Intresset för att förbättra fiskvandring i Hagbyån ökade. Täby, Vallentuna, Sollentuna och Upplands Väsby kommuner deltar i vad som kallas Oxundaåns Vattensamverkan. Detta är ett samarbete mellan samtliga kommuner i Oxundaåns avrinningsområde. Arbetet syftar till att förbättra betingelserna för vattenkvalitet och fisk inom hela avrinningsområdet. Flera projekt pågår och har genomförts. Läs mer på www.oxunda.se

2014 inledde VFOF regelbunden veckovis mätning av vattenstånd och siktdjup i sjön. Sjömätningar.

Bäver blir bofast i sjön vilket syns påtagligt runt stränderna i södra delen av sjön. I norra delen av sjön har utter observerats regelbundet.

2020 fångades 2 st. malar som bägge vägde 25 kg(!), kan det vara samma fisk som fångats två gånger?

Referenser:

”Täby i Vikingatid” Täby Hembygdsförenings skrift nr 34, Seminarium på Såstaholm 2009 med Lars Andersson, Kristina Svensson, Dick Harrison, John Hamilton, Maja Hagerman och Richard Grönwall ISBN 978-91-978384-1-2
”Kring runstenarnas sjö, en vandring i Täby- och Vallentunabygden” S. E. Vingedahl
Förlags AB Centrum, Täby, 1972
”Tjugofem år på Nygård” Henning Thörn, Arbetarnas Tryckeri 1948,
Nytryck SL-tryckeriet nov. -97.
”Åsa – Nisse, Var ligger Knohult?” Anders Nordqvist, Norlén och Slottner, 2008
ISBN 978-91-85429-48-6
”Strövtåg i Norrort” S. E. Vingedahl, Förlags AB Centrum, Täby, 1973

Interna länkar:

Kristiansson del 1 VHF

Fiskebråk 1580 VHF

Generalstabskarta 1854

Berg Sjöreglering 1889 VHF

Sjövärmepump 1986 VHF

Naturvattenrapport 2019

Djupkarta 2009